Eklekticism

Mitt intresse för dräkthistoria har varit livslångt. Redan som barn tecknade jag oändliga mängder med historiska, eller försök till historiska kläder. Jag minns hur jag gick till stadsbiblioteket och tecknade av bilder ur dräkthistoriska böcker. De flesta var på engelska så jag kunde inte läsa dem men jag kunde titta på bilderna.

Min första bok inom ämnet fick jag i tonåren; jag måste ha läst den från pärm till pärm ett femtiotal gånger under mitt liv. Och det var startskottet för mitt samlande av både böcker om dräkthistoria men även på material som jag kopierade, hittade i tidningar eller anteckningar från museum som jag samlade i pärmar. De blev mot slutet minst tjugo pärmar och en bokhylla överfull av böcker. Men efter många flyttar så gav jag upp min samling.

Men min kärlek för historiska kläder har inte släppt taget om mig. Med jämna mellanrum har intresset avslöjat sig i mina teckningar och målningar. Numera har jag dock släppt behovet av autenticitet och ersatt det med en lekfullhet. 

Många av mina bilder flirtar tydligt med den italienska ungrenässansens klassiska porträttmaner, men du hittar förstås många andra perioder så som rokoko och empiren.

Det är alla utförda i lite olika material. Några är akvareller, andra markerpennor och färgpennor och så blev det en stor oljemålning som hänger på Bomans hotell. 

Men alla mina målningar här är pastischer, med lekfulla moderna element. Att blanda oförväntade element i allmänhet är spännande men om jag dessutom har en ursäkt att få måla eller teckna historiska kläder blir jag extra glad. Mitt intresse för dräkthistoria är inte bara för att det är vackert; det är ju inte alltid det. Men dräkthistoria berättar så mycket om människor i olika tider.

Om vad man vill förmedla, vad man vill vara, hur man vill uppfattas av andra.

Modehistoria handlar också om hur man ständigt måste återuppfinna skönhet för att den ska göra intryck på oss. Allt som väcker känslor måste förnyas. Allt från humor, skräck och porr.  En gammal skräckfilm skrämmer ingen idag, och en gammal porrbild lämnar oss mest med ett leende på läpparna och få skrattar åt skämt som deras föräldrar skrattade åt. Samma sak upplever jag att skönhet är. Det måste hela tiden förnyas för att skapa intresse.