Porträtt del tre

Självporträtt 

För några år sedan gjorde jag mitt första självporträtt. Trots att jag målat och tecknat i hela mitt liv hade jag aldrig tänkt på att jag även kunde använda mig själv som modell. Visserligen ser jag det fortfarande inte som direkta porträtt. Jag avser inte att göra en avbildning av mig själv, men det syns nog ibland ändå. Folk som känner mig väl kan till och med se att det är jag i en bild som denna. 

Fördelen med att använda mig själv är att jag vet exakt vad jag vill ha. Vad jag vill förmedla. Nackdelen är att det är svårt att veta om jag verkligen förmedlar det jag söker. Hur ser det ut på bild? Skulle jag stått bakom kameran kan jag flytta på den för att få rätt vinkel eller be personen ändra på något.

En fördel med att använda sig själv, och som var driftkraften bakom, är att  jag alltid är tillgänglig och ställer upp :-), en modell måste man planera in och är det en modell som jag inte använt tidigare så är risken stor att personen i fråga drar sig ur första gången. De flesta vill verkligen bli avbildade men när det väl kommer till kritan blir de också lite nervösa. Så har jag bråttom är det bättre att använda mig själv. Nackdelen är att jag tycker om att måla olika personer och kan bli ”trött” på en modell.

De flesta människor (jag inkluderad förstås) har ett eller några uttryck som de är ”duktiga på”, eller har fallenhet för. Trots att jag försöker ”spela” någon annan tycker jag ändå att det lyser igen. Personligheten lyser alltid igenom.