Porträtt del Fem

Selfies & Porträtt 

De flesta som beställer porträtt av mig gör det för någon annans räkning och de som beställer för egen del ursäktar sig ibland. Som om det vore lite fel att vilja ha ett porträtt på sig själv. Samtidigt har vi ju alla börjat vänja oss vid att lägga ut foton på oss själva på Insta och Facebook, så kanske är den inställningen på väg att förändra sig? 

Att bli avporträtterad är dock lite annorlunda än att ta en selfie. En selfie är ju en bild du tar på dig själv; det blir din tolkning av dig själv. Medan när du blir avporträtterad står någon annan bakom tolkningen.

Även om vi börjar vänja oss vid selfiekulturen så ”shamear” många fenomenet. Vi kopplar ofta ihop att  lägga upp bilder på sig själv med att vara självupptagen. Två tankar poppar upp i mitt huvud angående det. 

Den första tanken är: varför anses det fel att ge sig själv den uppmärksamheten? För många, särskilt i min ålderskategori, har det tagit tid att vänja sig vid tanken att det är ok att visa sig för omvärlden via bilder på sociala medier. Vi har nog varit rädda att det skulle få oss att framstå som fåfänga. Men många jämför sig med ”perfekta influensers” vilket ofta resulterar i att man känner sig otillräcklig (och det är inte bara unga kvinnor; vi ska inte gömma oss bakom dem). Kanske behöver vi alla stanna upp och titta oss i spegeln och istället för att jämföra oss med alla andra, nicka lite mot spegelbilden och klappa oss själva lite snällt på ryggen. Tillåta oss att gilla oss själva och visa andra att vi gillar oss själva så som vi är.  Och kanske kan en selfie hjälpa oss med det? 

Min andra tanke är att vi anses självupptagna om vi ägnar oss åt ytan men inte det inre. Men nog är hela den ”tänka på sig själv först”, ”att sätta sig själv i centrum”- kulturen vi lever i vara lika självupptagen? Jag hittade meningen ”den osjälviska handlingen att sätta sig själv först” när jag googlade ämnet. Det anses ofta nobelt att ägna sig åt självutveckling. Samtidigt som min erfarenhet säger att en del som ägnar sig åt just självutveckling riskerar att bli ganska självcentrerade. När det är någons största intresse att vända blicken inåt kanske man bara ser sig själv och missar alla andra.  Det är inte heller alltid så lätt att göra en analys av sig själv. Det är lite som en selfie. Det är filtrerat genom vår önskningar om oss själva. Kanske behöver man hjälp utifrån för att faktiskt kunna förändra sig själv om det är vad man eftersträvar. 

Är det då fel att vara lite självupptagen? Svaret är förstås, som alltid, lite fegt! Lite mittemellan. Lite ”det beror på”. Och ord som balans poppar upp i huvudet. 

Jag läste någonstans att ensamma människor är de mest självupptagna. Alla sådana uttalanden måste förstås tas med en nypa salt, men kanske är det så att vi, i vår stora ensamma värld, där vi kan bryta upp klanen så lätt och byta by till en annan, där vi går från jobb till ett annat och är i ständig förändring. Kanske behöver vi få mer tid att uppskatta oss själva om vi känner oss osedda? Kanske är det ingen annan som ser oss i vimlet av människor än vi själva. Kanske måste vi ta selfies för ingen annan tar dem åt oss? 

Publicerad av hedenvindsbilder

Jag bor i Stockholm, men har också en fot i Trosa där jag ofta gör jobb åt Bomans hotell. Mina bilder varierar sig, liksom mina metoder och material, men människor står i centrum.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: