Manliga Porträtt

Men are beautiful!

Det tar emot att kategorisera manliga porträtt som en egen avskild separerad del. Det antyder att normen skulle vara kvinnoporträtt och porträtt på en man är en avvikelse. Historiskt har det förstås snarare varit motsatsen, i alla fall beträffande renodlade porträtt (avbildningar är något annat). Det finns mycket att säga om skillnaden hur vi avbildar män och kvinnor i allmänhet men jag tänkte inte gå in på det just idag. Jag tänkte istället berätta mitt perspektiv. 

När jag var i tonåren började jag måla med olja. Jag hade förstås tecknat i hela mitt liv, men oljefärg var ingenting jag hade tillgång till som barn (vilket är ganska självklart: oljor, terpentin och giftiga pigment bör man vara vaksam inför). De första åren dominerades mina oljemålningar (som då var väldigt expressiva) av avbildningar av män. Jag minns att jag såg likheter mellan olja och skulptur och tyckte båda medierna passade bra för att avbilda män. Jag använde aldrig förebilder på den tiden. Jag gjorde allt på fri hand. Jag bodde i London ett kort tag och arbetade där som krokimodell. Det gav mig chansen att prata med många mer eller mindre etablerade eller åtminstone mer erfarna konstnärer. När jag berätta hur min process såg ut var det många av dem som förklarade för mig hur viktigt de ansåg det vara att använda förebilder. Jag tog till mig deras råd och började allt mer öka andelen av målningar som jag faktiskt använde ett foto för istället för fritt från huvudet. Men för att få bilder som intresserade mig behövde jag ta bilderna själv. Jag började därför intressera mig allt mer för fotografi och inte minst, söka folk som ville bli fotade. Och där hände något. Män var generellt mindre intresserade av att bli fotade och om de ställde upp var de ofta obekväma och stela inför kameran, medan kvinnor ofta tyckte att det var roligt och levererade den ena posen efter den andra med självförtroende och lekfullhet. Vad det beror på är jag ytterst ödmjuk inför. Kanske handlar det endast om att jag själv är kvinna och att det kanske satte press på en man, gjorde honom självmedveten? Kanske har fler kvinnor idéer om hur de ska posera hämtat från modetidningar och filmer? Samtidigt läser inte alla kvinnor modetidningar (jag själv har aldrig gjort det). Men det betyder inte att innehållet har skapat ringar på vattnet och gjort avtryck i kulturen nog för att även den som aldrig öppnat en veckorevy ändå kan uttrycket. 

Naturligtvis har jag mött män som verkligen varit underbara modeller, tack och lov. Och några av dem har jag avbildat – vilket du kan se nedan. 

Hur som helst så kom mina målningar att allt mer domineras av kvinnor. Jag känner lite sorg inför det, för en mans kropp är så vacker och när jag tittar över alla bilder jag gjort under åren så inser jag att min beundran för männens kroppar är tydlig i mina bilder. Jag har få bilder på helt nakna kvinnor men många bilder på helt nakna män. Men när man klär på en kvinna kan man uttrycka tusen saker, och färg och form kan blomstra. En man är vackrast naken för mig. Eller i enkla kläder. T-shirt och jeans. Det är SÅ klyschigt och jag kan dräkthistoria för väl för att kognitivt gilla att jag känner så. Jag vill verkligen bryta mig ur den idéen.