Det känns nästan omöjligt att inte föra diskussionen vidare till relationen mellan exhibitionism och integritet. Är de motsatsen till varandra? Många ser mig som någon med hög integritet (trots att jag är rätt öppen här på bloggen och i min konst). Men kan man vara både och? Måste man välja?
Jag tror att alla kanske har lite av bägge, men på olika sätt. Jag skriver och målar uttrycksfullt och självutlämnande men har inte sex annat än när jag vill med någon som jag verkligen är djupt attraherad av (vilket tyvärr börjar göra mig till en nunna) samtidigt som jag känner en kvinna som inte finns på några sociala medier, men har sex offentligt med främlingar. Hon och jag har kanske båda rätt till ordet integritet men vi uttrycker det olika. Vi hittar alla vår egen väg och drar våra gränser där det känns rätt för oss själva.
Det kanske var ett ganska banalt exempel men jag ville åt någon form av tydlighet. men att ha integritet och att njuta av någon form av exhibitionism är nog mer svårfångat än att ha sex offentligt eller synas på sociala medier.
Jag tänker att det finns en tillfredställelse att både bejaka sin exhibitionism och att vårda sin integritet. Så länge man känner att man gör det uppriktigt och inte för att kulturen man lever i kräver det. Så länge bägge sidor känns rätt och tillför något.
Imorgon kommer nästa avsnitt 😁 för tankarna kring ämnet är många. Målningen nedan gjorde jag i höstas åt en kund som tveklöst har både integritet och en lättsam och befriande exhibitionism.
Hedenvinds Bilder 