Är exhibitionism och bekräftelsebehov samma sak?
En bekant till mig beskrev att hon har ett stort behov av att vara sedd men menar att det inte har med bekräftelsebehov att göra. Jag känner henne inte tillräckligt väl för att veta om det är så eller inte, men kan konstatera att det är sällsynt att erkänna att man har bekräftelsebehov. Jag tror det får oss att känna oss svaga och ytliga. Men att behöva bekräftelse är en del av att vara en social varelse, en människa. Det är inte en fråga om man har behovet eller inte, för det har vi alla, det är frågan hur mycket och från vem.
Jag tänker att behovet av bekräftelse KAN faktiskt få oss att vara svaga och ytliga men det kan också vittna om kärlek och skapa gemenskap.
Men en del av oss vill helst välja från vem vi vill ha bekräftelse från, och de vi inte väljer vill vi helst inte vara sedda av alls. Jag och en vän till mig som också är konstnär, har pratat mycket om hur svårt det är att arbeta med något som kräver att man visar upp sitt arbete (och helst sig själv) när man är en ganska blyg person. Jag är alltid obekväm inför mötet med kunder och jag är alltid obekväm att sälja mig själv och har tappat många uppdrag på att jag inte klarar av att tala för mig själv.
Det var därför jag började blogga. Det är lättare att visa mig så, än IRL. Jag ser ju inte läsaren.
Olika former
En kvinna jag mötte en gång berättade att hon har en fantasi om att hon strippar i ett skyltfönster under jultid, inte för att hon kanske nödvändigtvis skulle vilja göra det i verkligheten; det är bara en fantasi. Det gav henne inte egentligen en sexuellt upphetsande känslan så mycket som att hon ville bli sedd, beundrad och bekräftad.
Jag har aldrig fantiserat i den stilen även om jag fantiserar och dagdrömmer oerhört mycket. Jag känner ingenting positivt alls inför den fantasin, snarare känner jag obehag, lite som en mardröm. Jag tycker inte alls om att stå inför många människor. Men jag kan känna något inför risken att bli sedd, eller om det är motsatsen – befrielsen i att inte bry sig om man är sedd.
Kanske kan man dela in exhibitionism i olika former; en del vill verkligen bli okomplicerat sedda, så som kvinnan. Andra exalteras av att befinna sig i riskzonen; man är inte sedd men man tar risken att bli sedd. Och kanske är befrielse i att inte bry sig om någon skulle se, en egen kategori, som kanske min bekanta som jag beskrev i början tillhör? Sen kanske det finns en fjärde variant som jag ska försöka beskriva imorgon…
och då kommer jag att göra något nytt…
Hedenvinds Bilder 