En Ocean

Att säga att man älskar musik är lite som att säga att man älskar att andas. Finns det någon som inte berörs av musik?

För min del har alltid själva musiken stått i fokus och texten har bitvis inte haft någon betydelse alls för mig. Jag har till exempel haft långa perioder när jag lyssnat på opera, och har då inte haft en aning om vad de sjunger. 

Men numera lyssnar jag allt mer på texter. Fortfarande föredrar jag en låt som är bra men med dålig text framför motsatsen, där texten är bra men musiken inte talar till mig. Men när de båda går hand i hand… den magin! 

Det finns förstås texter som talar djupare än andra. Ofta beroende på var man själv befinner sig. Är man olyckligt kär kan den mest mediokra texten beskriva exakt vad man känner. Men ibland är det ”större” än så. 

Det finns en text, i en ganska medioker låt, som i en textrad fångar något som jag själv försöka att beskriva många gånger i mitt liv. Den där känslan man kan ha i sitt bröst, som att man har en bägare som är full av vatten som rinner över,  eller en stark flodvåg, en tsunami som rusar fram, hastigt och kraftfullt. Det märkliga är att den känslan vare sig är sorg eller egentligen lycka. Den är lite bortom de begreppen. Den känslan är mer stark än något annat. 

När jag hörde texten första gången tolkade jag in denna känslan, men när jag läste hela texten insåg jag att jag hade gjort min egen tolkning. ☺️

Artisen heter Villagers och låten ”A Trick of the Light” och delen av texten som fick mig att stanna upp är: 

There’s an ocean in my body, there’s a river in my soul