Spotify

Jag har skaffat Spotify. Jag är förmodligen den sista på jorden! Jag höll emot in i det sista för jag ogillar abonnemang. Som egenföretagare har jag lärt mig att aldrig ta ekonomin föregiven; ju mindre månatliga utgifter man har desto bättre. 

Jag tror faktiskt också att jag var lite trött på att ”börja om”. För det kändes ologiskt nog så, som att jag skulle börja om. Jag hade en gång i tiden en stor LP-samling som jag slängde (ja, ja jag vet…) och sen en stor CD-samling, som jag också slängde.

2005 skaffade jag mig Itunes. Det var en stor omställning. 

Jag flyttade omkring ganska mycket under den perioden så jag uppskattade hur ”flyttvänligt” det var att ha Itunes. Men jag minns också att jag funderade på hur mycket jag skulle komma att sakna känslan av att hålla i en skiva, och fysiskt bläddra igenom sin samling. 

Jag minns också att jag funderade kring det faktum att man köpte ofta bara en låt från ett album. Vad skulle det komma att innebära? Att man inte gav ett helt album en chans? Man fick lyssna några sekunder på en låt innan man bestämde sig om man ville köpa den. Betydde det att låtar måste förändras? Kommer kvalitén försämras för att kravet på lyssnarvänlighet ökar? Om man inte omedelbart fastnar för en låt kommer man inte att köpa den. 

Men nu har jag Spotify. Jag kände omedelbart av den där överväldigande känslan av det enorma utbudet. Som att jag ville lyssna på allt samtidigt och Spotify spottade ut nya artister och låtar för mig att lockas till. Det tog ett par veckor för mig att sluta låta mig förföras och fokusera mitt lyssnande.