Min erfarenhet av fyra års dejtande är att sökandet efter en partner inte så sällan handlar mer om bekräftelsebehov än om sex. Jag har mött så många som nästan kräver bekräftelse. Och de kräver den för fort, för mycket och för stark. Jag har mött så många människor som uttrycker att de önskar att bli sedda men få som uttrycker att de vill se andra.
Självklart måste bekräftelse finnas med i leken annars kan inte magin hållas vid liv, men det är en balansgång mellan att ge och få.
Jag upplever att någon som söker för mycket bekräftelse avslöjar att de saknar lyhördhet. Och lyhördhet handlar om intresse för en annan person. Ni som dejtar vet hur sällsynt det är att få frågor till exempel. Många använder ordet nyfiken men få visar nyfikenhet.
Man får kanske inga frågor men många är duktiga på att ge komplimanger, men ibland upplever jag att en del ger dem mest för att själva få tillbaka.
Antalet profiltexter jag läst där män nästan vädjar efter bekräftelse är skrämmande många. Och jag säger skrämmande för bekräftelse borde vara en självklar del i vilken relation som helst! Något man borde våga ta för givet.
Men bekräftelse är inget man kan kräva av någon. Bekräftelse är som att ge bort en gåva. Det måste få vara frivilligt. Och ”storleken” på bekräftelse måste vara efter var man befinner sig. Man tar med sig en flaska vin hem till någon som man är på väg att börja lära känna. Man tar inte med en guldklocka.
Hedenvinds Bilder 