På vägen mot champagnehuset Lanson förhör vi varandra på vår kunskap om huset. Lanson är ett stort hus (4-5 miljoner flaskor per år) men är inte så omtalat i Sverige och jag kan inte påminna mig om att jag har sett Lanson på glas ute på krogen i Stockholm.
Jag har inte så stor erfarenhet av huset heller; har enbart druckit fem cuveer innan besöket. När vi planerade våra besök ville vi besöka lika många hus vi älskar med hus som vi inte känner till lika väl.
Denna lite regniga, blåsiga och kalla dag den 24 oktober 2026 hade jag klätt mig i en röd tröja eftersom huset symbol är Malteserkorset, men det var så kallt att jag aldrig tog av mig min kofta.
Huset är känt för att undvika malolaktisk jäsning och min upplevelse är att huset tenderar till en något högre dosage även om de erbjuder både ultra brut och extra brut. De vill balansera syran och sötman antar jag. Något jag upplever tydligast i deras vintage 2014. Det är en brut men på 7 g/l. 54% Pn och 46% CH, tio år på jästfällning. Från både grand cru och premier crus. Vi skrev noteringar om syltad citrus, äpplen och bakat. Den är för söt som ger lite sirapskänsla i munnen. Vill man använda snällare ord är aprikos och torkad frukt bra beskrivningar. Den höga syran finns där men dämpas för mycket av sötman tyvärr. Doften är bättre än smaken. Vi drack denna inför resan (på rummet på Arlanda) samt på visningen hos Lanson.
Huset köper huvudsakligen in sina druvor med undantag för en liten clos (clos Lanson) som ligger mitt inne i Reims. Det är endast en hektar. Där odlar de enbart chardonnay. Och får ut ungefär 7000 flaskor per år. De plockas endast för hand. Vinet ligger fyra år först på ståltank och sedan på barrique i sex månader. Det är gamla (använda en gång) barriques för att undvika för mycket smak av ek. Vår guide beskrev att det ger smaker av karamell och vanilj men jag upplevde snarare en dominant smak av trä. Jag hade känslan av att det snarare handlar om att clos Lanson är så unik eftersom det ligger mitt i stan (enda clos som ligger så) att de måste göra något av det men egentligen blir nog vinet ganska mediokert så därför väljer de att låta det ligga på ekfat. När vi provade den var mitt intryck att det inte fanns mycket mer smak än ek! Nu ska man förstås hålla i minnet att 2011 var ett dåligt år för chardonnay. Det är en extra brut och har legat i tretton år.
Den tredje cuvéen vi drack på besöket var en Le Black Création (tidigare black label). Vi har druckit den tidigare (både på tiden den hete black label och efter att den bytt namn). Den var överraskande lättdrucken och god. Doften dominerades av päron och brioche och smaken återfanns pryon och mandarin med en fin syra. Dessa kommer ut numrerade och är deras standarcuvéer.
De har också en Le Black Réserve. Det är en mer komplexa versioner av Le black Création, med en högre andel äldre reservviner och lägre dosage.
Jag har tidigare också provat deras rosé.
Jag är kanske inte är så imponerad av huset viner i sig men besöket var verkligen upplevelse. Allt var otroligt fint och genomtänkt.
Det var dock bra att börja dagen hos Lanson och avsluta hos Special Club, för det finns något lite mekaniskt och opersonligt i ett så pass stort företag. Hur bra det än var, älskade jag upplevelsen hos Special Club mer. Men den berättar jag om imorgon.
