Jag är alltid mer eller mindre produktiv. Men det händer att jag tappar lusten och måste tvinga mig själv att arbeta. Oftast känner jag dock arbetsglädje, men just nu räcker inte den beskrivningen. Just nu vill jag bara jobba. Jag vill somna så fort som möjligt så att det kan bli nästa dag så att jag får fortsätta måla. Det är nästan plågsamt att släppa penseln. Jag vet att jag behöver människor och jag behöver träna, jag behöver äta och duscha och sova. Varje dag tar dessa saker ifrån mig tid och i sådana här perioder måste jag påminna mig om varför dessa saker är nödvändiga. Samtidigt vet jag att avstå ett par timmar och låta längtan ligga där i kroppen kommer att ge mig en ännu större tillfredställelse när jag väl står där framför målarduken.

