Tillförsikt

Högt upp på Riddargatan har ArtbyU sin lilla ateljé. Jag går från mina egna kvarter, förbi C.U.M clubwear där två unga tjejer går in klädda i höga platåkängor och med färgstarkt hår. Drottninggatan är alltid full av folk. Bakom mig hör jag ”Jesustanten” skrämma någon turist som flyr in till det lilla stället där de säljer cava för 59:-. Jag passerar förbi kinabutiken som alltid legat där. Den gamla Buddhan i fönstret såldes för många år sedan men de skaffade snart en ny för alla boende i området nästan krävde det. Annars präglas Drottninggatan av ständig förändring. Butiker öppnar och stänger, nya tillkommer, gamla försvinner spårlöst. 

Jag bär på flera dukar som jag målat på så jag måste ständigt väja och parera för att ta mig fram. Jag tar Kungsgatan ner. Där går jag extra fort för det blåser kalla vindar. Det märks ganska snart att jag inte längre är i mina hemkvarter. I korsningen Riddargatan-Nybrogatan stannar jag till ett ögonblick. Det slår mig hur annorlunda alla ser ut här. Andra kläder, en annan hållning, ett annat sätt. Jag noterar för första gången hur många skobutiker som ligger i rad. En har 50% på sina varor men jag gissar att även med det generösa priset ligger skorna på en månadslön. Det är egentligen inte främmande kvart för mig; jag gick många år i en skola på Kommendörsgatan, men jag har aldrig känt mig särskilt hemma på Östermalm. Ändå slår det mig, när jag passerar armémuseet, hur vackra husen är. Hur stilla kvarter det är. Kontrasten till mina egna kvarter är slående. 

ArtbyU, som heter Ulrika, är i mångt och mycket min motsats. Hon är en contemporary konstnär medan jag är figurativ. Hon är blond och jag är mörk. Hon bor på Östermalm och jag i det minsta lilla krypin i Norrmalm. 

Men den repsekt och ömsesidiga beundran vi har för varandra rubbas inte av något yttre. De olikheter vi har är en styrka, och de likheter vi har skapar samförstånd. När vi möts blir jag upprymd och full av tillförsikt. Hoppfullhet. 

När man får den känslan av någon, det är bland det största man kan få. 

Ulrika satte ihop en liten film. Hon är så bra på det tycker jag. Håller ni inte med?