Ikväll fick jag fler komplimanger om både mitt utseende och min person än vad jag fått på länge. Det var ingen som flörtade med mig på ett obehaglig sätt, snarare upplevde jag det som genuint och fint. Jag blev kallad vacker många gånger men också att jag var elegant, graciös och inte minst kunnig och vänlig.
Mot slutet av dagen stod min chef och talade med ett gäng män som drack grappa. När jag gick förbi såg jag hur den ena mannen hög tag i min chefs arm, pekade på mig och sa ”du måste ge henne löneförhöjning! Hon är inte bara vacker, hon är så omtänksam och kärleksfull mot alla”. Jag log glatt mot honom och min chef sa något snällt han också.
När kvällen började gå mot sitt slut kom mannen fram till mig och sa ”jag vet att det låter konstigt men jag kan se vem en människa är, och jag ser dig. Du är den som tar stort emotionellt ansvar för både dina kollegor och gäster. Du är en vacker människa på många sätt. Sen spände han ögonen i mig: Folk väljer ofta fel partner. Vi har tappat bort vår förmåga att bedöma människor och vi döljer våra dofter under parfymer. Du måste välja någon som gör dig trygg. Någon som doftar rätt och som doftar dig i nacken.” Det var en så ovanlig sak att höra att jag faktiskt inte visste vad jag skulle svara.
När vi var på väg hem kom min kollega, som arbetade sin sista dag idag och hon sa (utan att ha hört vad mannen sa) ”Karin, You are beautiful, inside and outside”. Jag blev lite överraskad för hon och jag har jobbat många långa timmar och oftast med ny personal som jag inte varit så imponerad av och därför känt att jag kämpat med mitt tålamod. Jag har flera gånger varit orolig att min irritation syns på mig. Jag har varit orolig att jag blivit en sämre människa.
Men ikväll kände jag hopp om mig själv – människor ikväll gav mig det hoppet.
