När jag bestämde mig för att skriva om detta hus hade jag inte gissat att jag druckit så pass många LP som jag faktiskt har. Det är åtta stycken cuveér vid olika tillfällen. Varav en av dem är min bland mina toppviner. Jag ska snart åka till Champagne tillsammans med Daniel och på vår agenda står detta hus. De har inte öppet för allmänheten men Daniel har förstås lyckats ordna att vi får komma dit.
Så jag kommer snart att uppdatera detta inlägg! ☺️
Laurent-Perrier har en husstil där chardonnay står i centrum och stilen beskrivs som frisk.
Ultra nature brut. Laurent-Perrier var det första huset att lansera en ultra brut, en cuveé helt utan tillsatt socker (1981). I mina anteckningar står det: Rökig och salt mineral, i munnen går den från söt till sur.
Héritage är en ny cuveé från 2024, också zero dosage och på reservin (multi-vintage) för att ge den en komplexitet och mer mogen stil. Den är tänkt som ett komplement till Grand Siécle och kallas ibland därför Petit Siècle. Den är gjord på 45% PN och 55% CH. Hälften från Grand cru.
Millesimme görs enbart bra år och på hälften PN och hälften CH. Chardonnay från främst Côte des Blancs och pinot noir från Montagne de Reims. Den görs endast på första pressningen (tête de cuvée) alltså de första 2050 lirarna (av 4000). Jag har provat tre årgångar: 2008, 2012, 2015. Jag skrev om 2008 (0,5 g/l) Rökig och salt mineral, i munnen går den från söt till sur. Men det finns också frukt.
Grand Siècle nr 26. Den första gången jag drack en Grand Siécle var på Älvsjömässan 2022. Men att prova champagne i den typen av miljö är svårt tycker jag. Grand Siécle är Laurent-Perriers prestigechampagne men till skillnad från att ge ut den som en vintage (vilket är det vanligaste) så ger de ut den i en cuveé på tre årgångar. Den jag drack på Älvsjömässan minns jag inte och kan inte hitta några anteckningar om. Men efter det har jag drucken en med årgångarna 2012+2008+2007. Varje ny batch kallas för en ”Iteration” (där Iteration Nr 27 är den senaste) och den jag provade var nr 26. Mina anteckningar var tyvärr lite korta. Nötig, mandarin och otrolig god har jag skrivit.
Alexandra Rose 2012. Huset gjorde sig känt för att de valde att inte blanda rött och vitt för att skapa sin rosé. Istället sker det genom att pinot noir genomgår maceration; (saignéemetoden). och i Alexandra tillsätts sedan chardonnay under processen. Det har inte gjorts någon Alexandra sedan 2012 och har sammanlagt endast getts ut elva stycken årgångar (det första året var 82). Förutom att det är en av de bästa drycker jag har haft i min mun är den också vacker att se på med sin skimrande laxrosa färg. I mina anteckningar skrev jag: den är först lite försiktig i doften men kom att utvecklas under resan gång. Först kom dofter som påminde om rosor och apelsin. Mina tankar gick lite år riesling, med en lätt petroleum doft men jag var inte helt nöjd med den liknelsen. Kanske ville jag hellre likna den vid Nebbiolo? Med lite tid utvecklades kanel och pomerans. smultron, blommigt eller kanske mer parfym? och lite söt lakrits. Munkänslan var lite oljig (som en riesling kan vara) och det fanns ett uns av tanniner (som en Nebbiolo) på tungan. Jag skrev minst 98 poäng.
